Annars skriver jag lite samhällskunskap och känner mig näst intill ångestfri vilket är en otroligt befrielse? Nästan så jag blir lyrisk. Nä, nu ska vi inte överdriva.

Emma. Emma är en människa jag ser upp till. Inuti hennes huvud finns tankar värda att minnas. Tankar som kan ge hela världen en smäll på käften. En riktigt brännande hand på kinden som skapar ett sådant obehag att känslan aldrig går att skaka av. Fast på ett fint sätt

(och värt att lägga till i detta inlägg att, kära klasskamrater som är nyblivna läsare av min blogg, ni är så välkomna, ni får här med godkännelse att läsa )

Hejs.