Gick ut och gick med Emma. Vi förmedlar, pratar, funderar, relaterar, inspirerar, ältar och ältar lite till. Meningen med livet är fortfarande oupptäckt men lite lättare är det ändå att andas nu. Vi har bara vällt ut information  och jag kan nästa känna syret smeka mina lungor. Tänk vad fina människor kan göra. Nu är klocka tio och här sitter jag, mitt på golvet i ett papperkaos, mina kinder är en aning blossade och jag njuter av sorlet från melissas ljuva stämma. Läser lite meningsfull text, skriver formlösa meningar.

Ska sluta vara så skum någongång. Kanske i ett annat liv.

¨