jag lever. om ni ville veta. ni får det ändå. uuhh badgirl. Imorse, mina kära vänner o bekanta, o ja, jag steg upp vid 9.20 för nej, jag tittade ej på hocki, ack svekfullt, vaknade jag upp med denna smutsigt föräcklade och grymma känsla. Vi kan kalla den djävulen, nej voldemort, NEJ, Ivo. Med andra ord, hehe, skolångest.


VAD GÖR MAN DÅ? ligger kvar och gråter. mm. lite barra. Tröstäter? Ber det käraste man har att krama, klappa, pussa den osynliga smärtan? Nehepp. Vad fan. Jag knöt skorna och sprang i 40 minuter. Konstant. Jag var OÖVERVINNERLIG. Kåm hem. Körde styrka, PANG PANG PANG, in i duschen. MATTE <333 mattemattematte. 2 timmar OCH ÄR FUCKING KLAR. 


hehehehhehehehehehehe

Nu blev det visst mörkt och ångesten är visst inte borta. Imorn kan vi göra ett nytt försök. Eller varför inte nu? Göre nu och satsar på en bra kväll med släkten. 

Har annars haft det fint på lovet. Igår åkte jag skridskor och ramlade. Mitt ben är blått och lite svullet. VadgördetnärmanvannöverElmirmed6-0? inget. Hade HP-maraton.6,5 timme. Mina gullisar hade bakat nyttiga chokladbollar, spottade ut dom, men jisses vad gullegullegullgullgulligt. Annars mys med en mys. Mysigt :)


Allt kommer bli så bra. mm. tack för att ni finns. ni vet. vilka jag menar 
 





såhär brun vill jag va en dag i juli