And so we survived

Ännu en skänningemarken har gått och det kommer smygande känslor om att sommaren snart är slut. Jag vill inte ha höst, vill inte att det börjar mörkna vid fem, vill fortfarande kunna gå med bara bruna ben om natten. Samtidigt blir man förtjust och nyfiken över hösten, varma halsdukar och kängor, kunna ta en kopp te för att värma sig.. hatar te men ändå.

Vad tyckte jag om min marken? shaa, det känns som man vuxit ifrån marken, det trevligaste är alla fina människor man träffar och alla inte så fina. Men det blir juuu så långtråkigt so I guess jag kan sammanfatta min marken som helt okej. Nu är det slutpratat om det för snart kommer min fina Frida till mig så ska vi promenera till idrottsparken för att se match.

Kvällensplaner: Alfreds släkt. Jag känner mig osäker. Hatar att inte veta vad jag ska säga och så men nu är det som det är. WISH ME LUCK.




Ni skymtar min nya klocka som jag fyndade på marken, har velat ha en guldigklocka länge nu så jag är happy.
Nu: Måla naglarna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0