Flätade mitt hår innan träningen idag. En på var sin sida om skallen min & ett lila pannband runt det. Min kusin Emma tyckte nog inte om det. Men jag ville se ut som en bönnlurp.

Sitter i mitt rum nu & känner mig lite halvt orolig i magen & ett slags moln av illamående ligger och trycker i halsen. Känner bara att pressen, kraven för prestation i det mesta, tynger ner mig en aning. Och jag vet att det bara jag själv som sätter käppen i hjulet när jag sätter så höga krav på mig. Vill alltid vara glad & positiv, få ett MVG, vara helt enkelt så bra att jag själv slutar vara lika lycklig som jag kan vara. Att ha mål är bra, men ingen människa är perfekt & det är därför omöjligt att sträva efter perfektion. Måste lära mig att sätta rimliga krav, tro på mig själv & att bli nöjd.

Tror ni det är en bra lösning? Hoppas det.


Klockan är ställd på 6.00. Ska fixa håret så det förmodligen ser ut som på bilden. Luciafoto imorgon.

Kram på er.