Melissa gör mig alltid så fundersam. Öppnar upp mitt sinne och låter mina tankar löpa fritt och bekymmersamt lätt sväva i, utanför, under och över, överallt. Känner att jag har kraften att resa mig från graven samtidigt som minsta rörelse får mig att falla ihop. Hur kan människan vara så förutsägbar, lömsk, smutsig och vacker, geniun och len?